DEN ENGELSKA SPRINGER SPANIELN GENOM MINA ÖGON
Den Engelska springer spanieln är en väldigt gammal ras. Rasen är ursprunget till nästan alla andra landspanielraser som finns idag. Man tror att de första hundarna av spanieltyp kom till England med romerska handelsmän och erövrare. Namnet spaniel kommer troligtvis från det romerska namnet för Spanien, Hispania. England räknas som rasens hemland. Dessa hundar användes i jakt på mindre djur som fåglar och kaniner. Hundarna stötte upp viltet som sen jägarna kunde skjuta och sen skulle hundarna hämta in, apportera, viltet till jägaren. Apportering kunde ske både på land och i vatten. Hundarna arbetade nära jägaren och det var viktigt att hundarna hade en s k "will to please", vilket betyder "vilja att vara till lags". Detta är fortfarande en mycket viktig egenskap hos rasen och det är den som gör den engelska springern till den lättlärda och fantastiskt trevliga familjehund den främst är idag.
Den typiska springern är till temperamentet glad, utåtriktad, tillgiven och med den viktiga egenskapen att vilja vara sin ägare till lags. Detta gör rasen utmärkt för de som vill använda den i såväl jakt som i andra aktiviteter eller "bara" som en aktiv sällskaps/familjehund. Jag brukar säga att en rastypisk springer kan användas till precis det som dess ägare vill använda den till. De är vanligtvis mycket lättlärda och en fröjd att arbeta med, oavsett vilka aktiviteter som bjuds. Jag har valpköpare som är aktiva med sina hundar inom många olika områden, såsom till exempel jakt, viltspår, lydnad och agility.
Den Engelska springer spanieln är en väldigt gammal ras. Rasen är ursprunget till nästan alla andra landspanielraser som finns idag. Man tror att de första hundarna av spanieltyp kom till England med romerska handelsmän och erövrare. Namnet spaniel kommer troligtvis från det romerska namnet för Spanien, Hispania. England räknas som rasens hemland. Dessa hundar användes i jakt på mindre djur som fåglar och kaniner. Hundarna stötte upp viltet som sen jägarna kunde skjuta och sen skulle hundarna hämta in, apportera, viltet till jägaren. Apportering kunde ske både på land och i vatten. Hundarna arbetade nära jägaren och det var viktigt att hundarna hade en s k "will to please", vilket betyder "vilja att vara till lags". Detta är fortfarande en mycket viktig egenskap hos rasen och det är den som gör den engelska springern till den lättlärda och fantastiskt trevliga familjehund den främst är idag.
Den typiska springern är till temperamentet glad, utåtriktad, tillgiven och med den viktiga egenskapen att vilja vara sin ägare till lags. Detta gör rasen utmärkt för de som vill använda den i såväl jakt som i andra aktiviteter eller "bara" som en aktiv sällskaps/familjehund. Jag brukar säga att en rastypisk springer kan användas till precis det som dess ägare vill använda den till. De är vanligtvis mycket lättlärda och en fröjd att arbeta med, oavsett vilka aktiviteter som bjuds. Jag har valpköpare som är aktiva med sina hundar inom många olika områden, såsom till exempel jakt, viltspår, lydnad och agility.
Springern är en mjuk och intelligent hund. De älskar mänskligt sällskap och trivs också vanligtvis utmärkt med andra hundar, kanske extra bra tillsammans med andra springrar. De trivs bäst när de får vara med sin familj och tycker inte om att bli lämnade ensamma. Därför är det extra viktigt att träna på detta redan då hunden är liten valp. Som de flesta valpar och unghundar är springrar ganska energiska och aktiva och är alltid redo för lek och skoj. Detta till trots är det viktigt att det först året i en springers liv mestadels består av social och miljöträning. Långa promender och andra mer krävande fysiska aktiviter får vänta tills hunden blivit över 12 månader. Detta är mycket viktigt för att hunden ska utvecklas korrekt i både kropp och skelett.
De flesta springrar har vad vi kallar en av och en på-knapp. Detta betyder att den har en förmåga att växla mellan aktivitet och vila på ett okomplicerat sätt. När det bjuds aktivitet är den alltid med på noterna och full av energi men när inget särskilt händer ska den lätt kunna slappna av och bara vara. Med valpar och unga hundar är det viktigt att lära hunden hur detta fungerar. Det innebär att man får träna en valp och unghund i konsten att slappna av emellanåt. Att uppfostra en hund är inte en vetenskap men det är en del som man som hundägare måste veta och förstå. Det finns många bra böcker om hunduppfostran och jag försöker alltid finnas där och hjälpa till med goda råd under vägens gång.
De flesta springrar har vad vi kallar en av och en på-knapp. Detta betyder att den har en förmåga att växla mellan aktivitet och vila på ett okomplicerat sätt. När det bjuds aktivitet är den alltid med på noterna och full av energi men när inget särskilt händer ska den lätt kunna slappna av och bara vara. Med valpar och unga hundar är det viktigt att lära hunden hur detta fungerar. Det innebär att man får träna en valp och unghund i konsten att slappna av emellanåt. Att uppfostra en hund är inte en vetenskap men det är en del som man som hundägare måste veta och förstå. Det finns många bra böcker om hunduppfostran och jag försöker alltid finnas där och hjälpa till med goda råd under vägens gång.
Springern är en ras som mognar ganska långsamt. Det innebär att de ofta tar lite tid på sig att bli vuxna och att många behåller sitt ungdomliga sätt långt upp i åren. Tikar mognar vanligtvis tidigare än hanar. Ofta brukar man märka en skillnad på tikarna efter deras andra löp. Hanarna däremot brukar vara lite mer omogna en längre tid. Valpar och unghundar går igenom flera olika faser under uppväxten, precis som vi människor går igenom tonåren osv. Emellanåt behöver man som ägare en extra portion tålamod under vissa perioder. En springer är en ganska enkel och okomplicerad hund men behöver trots det en fast och konsekvent hand när det kommer till uppfostran. Precis som de flesta andra hundar, oavsett ras, för den delen.
Jag får ofta frågan om skillnaderna mellan hanar och tikar. Svaret på den frågan är att alla hundar är individer men enligt vår erfarenhet finns det en del som skiljer generellt mellan könen. Tikar tenderar att ha lite mer egen vilja och envishet än hanar. Hanarna är i allmänhet lite mer okomplicerade och hänger alltid med på vad än ägaren hittar på. Tikarna kan ha en del egna meningar om vad som är kul och inte. Tikarna har sina löpperioder, vanligtvis 2 gånger per år. Precis innan, under och strax efter löp kan de vara påverkade av hormoner, vilket kan yttra sig på olika sätt. Man kan säga att de då brukar vara lite ur form, både mentalt och kroppsligt. Generellt kan man nog säga att hanarna är mer jämna i humöret jämfört med tikarna. När man ska skaffa en springer som sällskaps/familjehund är det alltid viktigare att se till individen än till vilket kön den har.
Jag får ofta frågan om skillnaderna mellan hanar och tikar. Svaret på den frågan är att alla hundar är individer men enligt vår erfarenhet finns det en del som skiljer generellt mellan könen. Tikar tenderar att ha lite mer egen vilja och envishet än hanar. Hanarna är i allmänhet lite mer okomplicerade och hänger alltid med på vad än ägaren hittar på. Tikarna kan ha en del egna meningar om vad som är kul och inte. Tikarna har sina löpperioder, vanligtvis 2 gånger per år. Precis innan, under och strax efter löp kan de vara påverkade av hormoner, vilket kan yttra sig på olika sätt. Man kan säga att de då brukar vara lite ur form, både mentalt och kroppsligt. Generellt kan man nog säga att hanarna är mer jämna i humöret jämfört med tikarna. När man ska skaffa en springer som sällskaps/familjehund är det alltid viktigare att se till individen än till vilket kön den har.
En typisk springer är, som sagt, en glad, okomplicerad, social och tillgiven hund. Vanligtvis går de bra ihop med såväl människor som hundar och andra djur. De är ofta nyfikna och lekfulla och älskar att hänga med på små och stora äventyr tillsammans med sin ägare. Trots att de i grunden är jakthundar så behöver man inte vara jägare för att äga en springer. Vi jagar inte själva men de flesta av våra hundar är utmärkta apportörer. Många springrar älskar att bära runt på saker. Det är önskvärt att de är mjuka i munnen, alltså att de inte ska bita sönder bytet. Detta är tydligt då de flesta springrar gillar att bära allehanda saker i munnen men biter sällan sönder dem, om de inte leker dragkamp med en kompis såklart.
En springer älskar fysisk aktivitet och det finns inga gränser för vad en vuxen, frisk springer klarar av. Vi går långa promenader med våra hundar, de älskar att simma och ibland får de följa med och springa bredvid cykeln. På vintern, om vi har snö, så är en rolig aktivitet att dra något i sele. När vi går på våra promenader så uppvisar hundarna ofta det typiska sökmönstret. De springer i ett zig zag-mönster och söker av marken. Precis som man önskar att de gör under jakt. Trots detta är en springer sällan svår att ha lös i skog och mark men det är viktigt att man tränar inkallning tidigt. Då springern är så glad i sin ägare och mer än gärna vill vara till lags så brukar detta inte vara svårt att lära in. Man ska dock alltid ha i baktanken att det är en jakthund och om det hoppar upp en kanin eller ett rådjur mitt framför dem så följer de gärna efter men om man har befäst inkallningen ordentligt så är det oftast inte svårt att avbryta jakten i ett tidigt skede. Då de är intelligenta hundar så uppskattar de även mental stimulans då och då. Det finns mycket man kan göra för att utmana sin hund mentalt. Du kan till exempel lära den olika tricks och göra sökövningar, både inomhus och utomhus. Bara din egen fantasi sätter gränserna. Många springrar är utmärkta spårhundar och särskilt viltspår är en utmärkt aktivitet. Viltspår går ut på att hunden ska använda sin nos och spåra blod från ett förmodat skadat djur. När man tränar och tävlar använder man självklart inte skadade djur men man använder blod för att lägga spåret och ofta är spårslutet en rådjursklöv eller liknande. Detta är en bra aktivering för både kropp och hjärna. Springrar är aktiva hundar men de klättrar inte på väggarna under lugnare perioder. Om du är sjuk eller bara vill ta det lugnt ett par dagar så har din springer inga problem med att göra detsamma.
En springer älskar fysisk aktivitet och det finns inga gränser för vad en vuxen, frisk springer klarar av. Vi går långa promenader med våra hundar, de älskar att simma och ibland får de följa med och springa bredvid cykeln. På vintern, om vi har snö, så är en rolig aktivitet att dra något i sele. När vi går på våra promenader så uppvisar hundarna ofta det typiska sökmönstret. De springer i ett zig zag-mönster och söker av marken. Precis som man önskar att de gör under jakt. Trots detta är en springer sällan svår att ha lös i skog och mark men det är viktigt att man tränar inkallning tidigt. Då springern är så glad i sin ägare och mer än gärna vill vara till lags så brukar detta inte vara svårt att lära in. Man ska dock alltid ha i baktanken att det är en jakthund och om det hoppar upp en kanin eller ett rådjur mitt framför dem så följer de gärna efter men om man har befäst inkallningen ordentligt så är det oftast inte svårt att avbryta jakten i ett tidigt skede. Då de är intelligenta hundar så uppskattar de även mental stimulans då och då. Det finns mycket man kan göra för att utmana sin hund mentalt. Du kan till exempel lära den olika tricks och göra sökövningar, både inomhus och utomhus. Bara din egen fantasi sätter gränserna. Många springrar är utmärkta spårhundar och särskilt viltspår är en utmärkt aktivitet. Viltspår går ut på att hunden ska använda sin nos och spåra blod från ett förmodat skadat djur. När man tränar och tävlar använder man självklart inte skadade djur men man använder blod för att lägga spåret och ofta är spårslutet en rådjursklöv eller liknande. Detta är en bra aktivering för både kropp och hjärna. Springrar är aktiva hundar men de klättrar inte på väggarna under lugnare perioder. Om du är sjuk eller bara vill ta det lugnt ett par dagar så har din springer inga problem med att göra detsamma.
Mat och vatten. Detta är två saker som de flesta springrar tycker om och anser viktigt i livet. Med vatten menar vi här sånt som man kan plaska och simma i. Vi tar alltid våra valpar till sjön där de lär sig att simma tidigt. Ofta tar de efter de vuxna och kastar sig i böljan blå efter dem utan att ens tänka och plötsligt så simmar de. Det brukar inte ta många turer till sjön innan alla älskar att simma. Extra roligt är det såklart om man får hämta in nåt som vi kastar i vattnet. De flesta gör detta med stor entusiasm. Springrar är inga kräsna sparsmakare när det gäller mat. Oftast raka motsatsen. Vi brukar säga att en springer måste vara en av de mest lättflörtade raserna, har du en köttbulle att bjuda på så har du fått en vän för livet. De äter det mesta och en del är mer giriga än andra. Ett helfoder av bra kvalitet är oftast det bästa alternativet för sin springer. Vi informerar alltid noggrant när det gäller mat och utfodring för valpen och unghunden. Under denna period är det extra viktigt med korrekt foder och en bra matrutin då hunden växer och utvecklas massor upp till 12 månader ålder. Som vuxna är de okomplicerade när det gäller mat. De äter det mesta som de blir erbjudna. Det är viktigt att alltid ha koll på din hunds kondition och inte låta den bli varken för smal eller för tjock. Generellt så brukar tikarna ha lättare för att lägga på sig lite extra vikt så vuxna tikar brukar man behöva hålla lite extra koll på när det gäller hullet.
Slutligen, några ord om pälsvård. Springern är en ras med medellång päls. Den korrekta pälsen ska bestå av en tät underull med raka, täta och vädertåliga överhår. De har längre päls, s k behäng på öronen, under halsen, benens baksidor, frampå bröstet, under svansen och under magen. Pälskvalitet och längd på behängen är olika från individ till individ. Hanarna har vanligtvis lite längre och tjockare behäng än tikarna. En päls av bra kvalitet är en relativt lättskött päls. Men det är en päls som ska trimmas/klippas regelbundet. Hur ofta är också individuellt beroende på pälsmängd men en springer ska klippas minst var 3:e månad per år, gärna oftare. Pälsen växer sig lång främst på öronen, både på in och utsidan av öronfästet, under halsen, uppe på huvudet, på ovansidan och undersidan av tassarna och under svansen. Även på andra delar av kroppen kan man behöva frisera emellanåt. Om man är någorlunda händig och vill så kan man ganska lätt lära sig att hålla hunden vardagsfin och sen kanske ta hjälp av någon som är duktig på att klippa springer som går igenom hunden några gånger per år. Till vardags är pälsen enkel att sköta, en genomkamning i veckan är oftast tillräckligt för att hålla ev tovor borta. Ta för vana att gå igenom hundens päls noga efter en skogspromenad då det gärna fastnar små pinnar och annat som blir till tovor om de får sitta kvar. En springer trivs bäst om man badar och schamponerar pälsen då och då så den håller sig ren och fräsch. Använd ett bra schampo och gärna även ett balsam avsett för hund.
Slutligen, några ord om pälsvård. Springern är en ras med medellång päls. Den korrekta pälsen ska bestå av en tät underull med raka, täta och vädertåliga överhår. De har längre päls, s k behäng på öronen, under halsen, benens baksidor, frampå bröstet, under svansen och under magen. Pälskvalitet och längd på behängen är olika från individ till individ. Hanarna har vanligtvis lite längre och tjockare behäng än tikarna. En päls av bra kvalitet är en relativt lättskött päls. Men det är en päls som ska trimmas/klippas regelbundet. Hur ofta är också individuellt beroende på pälsmängd men en springer ska klippas minst var 3:e månad per år, gärna oftare. Pälsen växer sig lång främst på öronen, både på in och utsidan av öronfästet, under halsen, uppe på huvudet, på ovansidan och undersidan av tassarna och under svansen. Även på andra delar av kroppen kan man behöva frisera emellanåt. Om man är någorlunda händig och vill så kan man ganska lätt lära sig att hålla hunden vardagsfin och sen kanske ta hjälp av någon som är duktig på att klippa springer som går igenom hunden några gånger per år. Till vardags är pälsen enkel att sköta, en genomkamning i veckan är oftast tillräckligt för att hålla ev tovor borta. Ta för vana att gå igenom hundens päls noga efter en skogspromenad då det gärna fastnar små pinnar och annat som blir till tovor om de får sitta kvar. En springer trivs bäst om man badar och schamponerar pälsen då och då så den håller sig ren och fräsch. Använd ett bra schampo och gärna även ett balsam avsett för hund.
God pälsvård handlar inte bara om utseende utan är också viktigt för hundens hälsa och välbefinnande. Om man inte håller efter pälsen där den växer sig lång så kan hunden få diverse hudproblem och problem med öronen helt enkelt för att det inte kommer luft in till huden pga lång och kanske smutsig och tovig päls i vägen. Hundar svettas genom trampdynorna och om man inte håller pälsen kortklippt på och under tassarna kan hunden bli fuktig och irriterad under tassarna och mellan tårna. Detsamma gäller framförallt på insidan av öronen. Det är viktigt att hålla pälsen kort där så att det blir maximalt luftinsläpp till öronen då det annars blir instängt och fuktigt kring öronöppningen vilket bildar en perfekt grogrund för bakterier med öronproblem som följd. Det är också enklare och trevligare men en välfriserad hund då den är lättare att hålla ren och fräsch och den drar dessutom inte in så mycket skräp i huset efter promenaderna. En otrimmad och vanvårdad springer är en sorglig syn medan en välklippt och välvårdad är en fröjd för ögat.
Jag hjälper gärna till att visa hur du ska sköta din springers päls på bästa sätt. Som valpköpare är du alltid välkommen hit och få din hund klippt till valpköparpris.
Jag hjälper gärna till att visa hur du ska sköta din springers päls på bästa sätt. Som valpköpare är du alltid välkommen hit och få din hund klippt till valpköparpris.
